"– För de unga är det en sådan självklarhet med det virtuella vid sidan om det »vanliga« livet att de inte ens förstår om man tar upp frågan för att diskutera. När man är med de unga blir de fysiskt berörda då de inte har tillgång till nätet, de blir svettiga och röda i ansiktet. Känslan av att vara »ouppkopplad« associeras med känslan av att vara isolerad."
säger Katarina Graffman, konsumentantropolog, till tidningen Fokus.
...och här sitter jag nu på tåget och försöker tillfredsställa ett av dessa mest grundläggande behov. Och det går så låååååååångsamt. Vissa verkar tro att man bli stressad av när saker går för fort, men jag blir verkligen mer stressad av när det går långsamt. Den här veckan har inte kännts alls stressad, även om den gått väldigt fort. Inledde visserligen med att ligga hemma sjuk med en massa feber. Och när man sover går tiden fort. Men, fick antibiotika sen, så då blev jag också fort frisk. Och så:AU-möte i tisdags, höll i utbildning för SVs förbundskansli i jämställdhet och genusvetenskap i onsdags, var på anställningsintervju för sommarjobb i Oslo i torsdags, åkte till Uddevalla i fredags och skrev miljöpolicy med Jessika, sov över hos Västras ordförande Emmyly till lördag, var med på Västras stämma i lördags (schysst stämma, schyssta ombud, schyssta visioner, kommer bli ett schysst år), åkte med Västras nye verksamhetsutvecklare Per till Göteborg därifrån vidare hem till mamma och pappa och så vips så sitter men här på tåget igen.
Kort sagt: En rätt omväxlande och kul vecka, vilket alltså inte är stressande. Men det här långsamma nätet är vansinnigt stressande. Särskilt med tanke på att det kostar femtio spänn för en halvtimme! Rena rånet, precis som många av SJ:s biljettpriser, som SJ alldeles rättvist har fått rätt mycket kritik för de senaste veckorna. "För SJ är det efterfrågan som styr priset. Det är kundens betalningsvilja som styr." försvarar sig SJs VD Jan Forsberg i SvD . Mm, så skulle det ju vara i en perfekt marknadseknomi. Synd bara att Forsberg glömmer att det inte funkar för företag i monopol-liknande ställning, så som SJ. Ska man till Uddevalla är valmöjligheterna synnerligen begränsade, vilket innebär att en biljettkostnad på 1500 spänn t o r inte på något sätt speglar vad jag egentligen tycke det är värt. Och jag verkar inte vara ensam 93 procent av de som svarat på SvDs enkätfråga om vad de tycker om SJs biljettpriser tycker att de är för höga. 3 procent tycker de är lagom. Tre procent nöjda kunder är inte okej...
Men, nu ska jag sluta gnälla, SJ har sina goda sidor också. Som att man får gratis kaffe om man rest för mer än 8000 kronor. Mamma tyckte det var en dålig deal att betala 8000 spänn för kaffe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar